På jobbet: Martin Seppenän

ASP-bladet har i artikelserien ”På jobbet” den här månaden träffat Martin Seppänen som är verksamhetsutvecklare på Vuxenavdelningen.  Han har ett stort engagemang och trivs när det är mycket att göra.

Berätta om din bakgrund och hur du hamnade på Vuxenavdelningen?

– Jag är utbildad socionom. Parallellt med mina studier jobbade jag på Klarälvsgården.  Klarälvsgården är en sluten ungdomsinstitution för killar som är 16 till 20 år. I slutet av min utbildning  sökte jag ett jobb på Gylleby behandlingshem som biträdande föreståndare. Gylleby ligger nära Sunne-tätort och är också ett behandlingshem men är inte en sluten institution som Klarälvsgården. Jag jobbade på Gylleby i två år men efter tag blev det ganska jobbigt att pendla från Karlstad.  Jag upptäckte då att Karlstad kommun sökte efter en verksamhetsutvecklare och i september 2011 började jag jobba på Vuxenavdelningen.                            

Vad gör en verksamhetsutvecklare?

– Det jag gör bland annat är att hålla koll på vad som händer i omvärlden. Det kan vara vad den senaste forskningen säger, rekommendationer och liknande. Jag har varit med och skrivit en projektansökan om IPS ( Individual Placement and Support). Det är en metod som vänder sig till dem med psykisk funktionsnedsättning som står långt från arbetsmarknaden. Jag har även jobbat med vissa delar av det nya dokumentationssystemet VIVA. Ofta är det problem med nya system, då försöker man titta vad som går att göra bättre och även hitta lösningar för att få fram rätt uppgifter. En annan arbetsuppgift som tar upp min tid är de nationella riktlinjer för personer med schizofreni. De är rekommendationer om vad kommunen och landstinget bör erbjuda inom sina verksamheter. Riktlinjerna säger också att kommunerna och landstinget ska samarbeta i detta. Det är en utmaning som jag ser hoppfullt på. Det tar säkert lite tid men på sikt kommer det bli bättre om man kommer igång med det. Jag har försökt att besöka så många delar av verksamheten som möjligt, för att få en bild av den. Det jag har gjort är bland annat att gå med personalen på boenden. Jag har varit på Rönngården och Strandgården för att se hur de jobbar. Det är jättenyttigt och man lär sig väldigt mycket. En verksamhetsutvecklare måste förstå verksamheten och se hur den ut, och hur den är uppbyggd. Jag tycker mitt arbete som verksamhetsutvecklare är mycket omväxlande.

Vilka projekt arbetar du med nu?

– Veronica Höjier har startat en arbetsgrupp för socialt företagande som jag är en del av. Arbetsgruppen ska ytterligare utveckla socialt företagande och kooperativ. Tanken är att starta nya kooperativprojekt. Politikerna i Karlstad har beslutat att ambitionen är att starta ett nytt socialt företag om året. Jag tycker att socialt företagande är jätteintressant. Det är något som man börjar få upp ögonen för på många håll och man inser det positiva med kooperativ och socialt företagande.

Vad motiverar dig?

– När jag har mycket att göra blir jag per automatik motiverad. Jag har ett inre driv och jag vill att det ska hända mycket. Det får gärna vara svårt och utmanande, inte för lätta uppgifter. Allt går att lösa om man bara vill men det får ta sin tid. Det man får fundera över är hur vi ska lösa uppgiften, så att det blir bra för alla. Att göra det på sitt sätt hela tiden går inte, utan man måste hitta en medelväg.

Hur arbetar du med förändringar i organisationen?

– När det sker en förändring i omvärlden, så är det oftast jag som tar del av informationen först. Sedan tar jag ett beslut och värderar vad som är viktigt att föra vidare till respektive chef i organisationen. Därefter är det deras uppgift att bestämma om det är viktigt att föra det vidare ut i verksamheten eller ej.

Vad ser du som de största utmaningarna i ditt arbete?

– Jag gillar utmaningar och det var det som lockade mig att söka den här tjänsten. Utmaningen ligger i att det är så många olika saker man håller på med. Det är jättekul att ha många bollar i luften och att vara med att driva organisationen framåt. Ibland trycker man på för mycket framåt och vill se att det händer något snabbt. Utmaningen är att tänka långsiktigt och lugna ner sig och ge det lite tid. Eftersom organisationen är stor behöver man ibland vänta in så att alla är på samma spår.

Vad är din uppfattning om Vuxenavdelningen hittills?

– Jag jobbar med jätteengagerade personer som verkligen brinner för det här arbetet. Det är inspirerande att jobba med människor som tycker och vill samma saker och har samma värderingar som en själv.

Vad är dina förhoppningar för framtiden?

– Det ska bli jättespännande att vara med på den här resan. Det är många saker på gång och mycket som händer hela tiden. Jag har en positiv syn på framtiden. Det ger även ett mervärde när man gör saker som är riktigt roliga och som har effekter för andra.

Ålder: 29 år

Bor: Herrhagen, Karlstad

Familj: Sambo

Senaste lästa bok: Aldrig fucka upp, Jens Lapidus

Favoritfilm: Pulp Fiction

Favoritmusik: Rockallätare

Drömresa: Machu Picchu, Peru

Favoritmat: Mammas köttfärslimpa

             Text: Henrik Sjöberg

                                                                                                                                                                Foto: Kajsa Jansson

På jobbet: Carolyn Isaksson, verksamhetsutvecklare, öppenpsykiatrin

Carolyn Isaksson är verksamhetsutvecklare inom öppen psykiatrin. Hon har lång erfarenhet inom psykiatrin som bl.a. chef på psykosenheten.

Vad gör en verksamhetsutvecklare?

– Mitt uppdrag som verksamhetsutvecklare är att tillsammans med ledningsgruppen arbeta med patientsäkerhet och kvalitetsfrågor, förmedla i organisationen de nationella riktlinjer som Socialstyrelsen och Sveriges kommuner och landsting (SKL) utfärdar. Jag sköter också implementeringen i verksamhetens arbetsgrupper.

Jag är även med på arbetsplatsträffar där implementeringsarbetet är riktat till personalgruppen. Min erfarenhet inom psykiatrin är till god nytta för mig i det arbetet.

Hur ser din arbetsdag ut?

– Det kan se väldigt olika ut. Jag kan vara på arbetsplattsträffar då jag träffar personal där jag informerar om nya riktlinjer från socialstyrelsen, om t.ex. hur vårdplaner ska formuleras. Jag träffar även arbetsgrupper med brukare och anhörigrepresentanter.

Kan du berätta om dina drivkrafter?

– Jag drivs av att göra saker tillsammans. Det gäller att hitta lösningar ihop men det måste alltid finnas någon som fattar besluten, någon som tar ett övergripande ansvar.

Samverkan är mitt honnörsord och som ger mig väldigt mycket. Efter 20-års erfarenhet på psykosenheten är jag van med samverkan mellan olika parter. Kicken av samverkan, när det fungerar bra, är något som man vill ha mera av. I rollen som verksamhetsutvecklare får jag samma kick av att samarbeta. Det finns många parter i mitt jobb som man måste jobba ihop med, då krävs

Hur har omställningen från att vara chef på till psykosenheten till verksamhetsutvecklare gått?

– Omställningen har varit väldigt positiv för mig. Jag var tidigare enhetschef på psykosenheten, för 2,5 år sedan flyttades enheten till Bryggaregatan. Samtidigt som detta skedde upphörde mitt förordnande som chef. Jag fick då möjlighet att jobba i min nuvarande funktion

Nu jobbar jag med kärnfrågor, rena psykiatrifrågor och verksamhetsfrågor. En chef har mycket ansvar i arbetsmiljöfrågor, budget och så vidare.

Hur ser du på förändring?

– Jag tycker det är stimulerande att det pågår en ständig förändring. Det är också viktigt att man samlar verksamheten, så att alla är med och känner sig delaktiga.

Det gäller att göra förändringen i en vettig takt. Sedan är också inställningen till förändringen eller problemet avgörande. Är något omöjligt eller går det att lösa? Det är frågan.

När det gäller förändringar rent generellt arbetar vi med Lean-modellen. Grundtanken kommer ifrån industrin, närmare bestämt 1970-talets bilindustri i Japan.

Lean (engelska: smal) innebär att organisationen ska vara smidig och flexibel. Tanken är att manska se flödena i en organisation och identifiera var någonstans det blir stopp i flödet. I sjukvården leder stoppen till att patienten får vänta på vård. Målet är att minska köerna.

Förändringen ska komma från personalen på golvet som ser problemen med egna ögon. De är de som har kunskap hur problemen ska lösas. Det gäller att hitta felet och fråga sig varför det blivit så här.

Alla berörda chefer i verksamheten har gått en utbildning i Lean- modellen. Det är även förankrat bland politikerna i landstinget.

Hur ser framtiden ut för öppen psykiatrin?

– Vi är en specialistverksamhet och det kommer vi att fortsätta vara. Planen är att allmän medicin och distriktsläkare ska ge första linjens vård för en patient som sedan får kontakt med psykiatrin.

Vi måste tillhanda ett smörgåsbord av möjligheter, för vi har olika behov.

Sedan måste vi också bli mer flexibla och lyhörda. En starkare betoning på att vi måste göra rätt saker i rätt tid.

Text: Henrik Sjöberg Foto: Per Rhönnstad

Frågor:

Ålder: 56 år

Bor: Centralt i Karlstad

Familj: Två vuxna barn

Senaste lästa bok: Om inte nu så när, Annika Thor

Favoritmusik: Allt utom hårdrock

Favoritmat: Janssons frestelse

HUR GÅR TANKARNA I KARLSTAD OM DE NYA ANSLAGEN?

Under 2009 satsar Regeringen 900 miljoner kronor på psykiatrins område. I denna artikel följer vi upp med att berätta om hur tankarna går i Karlstad.

Regeringen anslår 100 miljoner till kompetensförstärkning – hur tänker man om det? Inger Olsson, verksamhetsutvecklare inom ASP-ANA, berättar:  ”Den första möjligheten som gavs till att ansöka om medel för baspersonalens kompetensutveckling var redan förra hösten, då anslogs 130 miljoner. Värmlands läns landsting och samtliga 16 kommuner ansökte tillsammans om projektmedel och erhöll då 3,8 miljoner för projektet ”Integrerad psykiatri i Värmland”.

Projektet har en projektgrupp och Psykiatrisamordning Värmland inom Region Värmland är styrgrupp. Just nu pågår arbetet med att planera innehållet i utbildningssatsningen, tanken är att den ska genomföras med hjälp av länets folkhögskolor med KPS i Kristinehamn som bas. Totalt skall åtta utbildningsgrupper startas med ca 25 deltagare i varje och varje utbildning omfattar 10 dagar fördelat över ca ett år. Deltagarna skall komma både från kommunerna och landstinget och syftet är att skapa samverkansgrupper.

I vår har Regeringen anslagit ytterligare 100 miljoner och en ansökan kommer att lämnas in till Socialstyrelsen för fortsättningsprojekt. Diskussioner runt ansökan och innehållet förs just nu och den skall vara inlämnad för bedömning senast den 15 september i år.”

Hur går tankarna kring möjligheten att få bidrag från Socialstyrelsen när det gäller att ge personer med psykisk funktionsnedsättning sysselsättning hos externa aktörer? Jassin Nasr, verksamhetsutvecklare inom Verksamheten för sammanhållen rehabilitering, svarar: ”Vi har haft kontakt med Socialstyrelsen och är till viss del involverade i processen att utforma bidragssystemet du talar om. Vi är definitivt intresserade av möjligheten men kommer antagligen att behöva göra om dagens system något.”

I lagrådsremissen som vi tidigare skrivit om, föreslår Regeringen följande om individuella planer:
I HSL (Hälso- och sjukvårdslagen) och SoL (Socialtjänstlagen) införs bestämmelser om att landsting och kommun tillsammans ska upprätta en individuell plan när den enskilde har behov av insatser från både socialtjänsten och från hälso- och sjukvården.

En plan ska upprättas när ett landsting eller en kommun anser att det behövs för att den enskilde ska få sina behov av hälso- och sjukvård och socialtjänst tillgodosedda och om den enskilde samtycker till att en sådan plan upprättas.

Kommunen och landstinget ska påbörja arbetet med planen utan dröjsmål. Av planen ska framgå uppgifter om vilka insatser som behövs och vilka insatser respektive huvudman ska ansvara för. I planen ska också redovisas åtgärder som vidtas av andra än kommunen och landstinget. Av planen ska framgå vem av huvudmännen som har det övergripande ansvaret för planen. Planen ska när det är möjligt upprättas tillsammans med den enskilde. Om det är lämpligt ska närstående ges möjlighet att delta i arbetet med planen, om inte den enskilde motsätter sig det.

Vilka konsekvenser har Regeringens förslag? När det gäller individuella planer, så är det helt i enlighet med tidigare krav på vårdplaner, genomförandeplaner och gemensam vårdplanering. Skillnaden är att en lag gör det tvingande med individuella planer. Det kommer inte att ha några ekonomiska konsekvenser.

Text: Karl-Peter Johansson