Avdelningskonferens med socialpsykiatri i fokus

Mårten Jansson och Ing-Marie Wieselgren

I slutet av oktober genomförde Vuxenavdelningen en konferens med fokus på socialpsykiatri, en fortsättning på en konferens som ägde rum tidigare under våren, som då hade tema beroende och missbruk.

– Vi som befinner oss i denna lokal har som gemensam uppgift att se till att personer med psykiska funktionsnedsättningar får det stöd de har rätt till, inledde Marita Halvarsson med att säga.

Socialpsykiatrin i Karlstads kommun riktar sig till de som är 25 år och äldre, med psykisk funktionsnedsättning vars störning är så pass omfattande att man har svårigheter att klara sitt dagliga liv och därför har behov av vård, stöd och/eller omsorg.

– Det är inom ramen för detta man beviljas stöd inom Vuxenavdelningen, berättar Mattias Hallberg, konferencier och till vardags verksamhetsutvecklare på Vuxenavdelningen.

Under dagen besökte fina gäster Vuxenavdelningens konferens. Däribland Mårten Jansson, mobiliseringsansvarig på NSPH, (Nationell samverkan för psykisk hälsa). I hans uppdrag stödjer han lokala patient-, brukar och anhörigföreningar, liksom kommuner och landsting för att utveckla dialogen om vad som behöver göras gällande psykisk hälsa. Mårtens prioriteringar är glasklara:

– Överst på listan står frågan om delaktighet och inflytande. Vi säger att personer med psykisk ohälsa måste vara mer delaktiga på alla nivåer i samhället. Vi vill få till en bra utveckling på det här området, vilket ju alla vill, inte minst staten. För att det ska bli möjligt måste personerna det rör få vara med, styra och driva på utvecklingen, berättar Mårten Jansson.

Inflytande bör inte bara handla om att kommuner bedriver så kallade brukarråd. Ett sätt att arbeta där man arbetar för brukarinflytande gemensamt med andra brukare, i samråd med de olika verksamheterna som kommunen står för.

Men inflytande kan också handla om hur man som individ upplever det stöd man får, exempelvis graden av egenmakt i en rehabiliteringskedja eller som kund i Socialtjänsten.

– Hur mycket har jag att säga till om gällande mina egna insatser? Känner jag att jag kan stå för de insatser jag blivit tilldelad, eller är det mer eller mindre något jag blivit tilldelad, illustrerar Mårten Jansson frågeställningen.

Ing-Marie Wieselgren, projektledare på Sveriges kommuner och landsting, utgick under sitt samtal från professionens utgångspunkt och vilka metoder man bör arbeta med. Hon har varit med om stora förändringar, och drar sig till minnes hur utvecklingen sett ut sedan 1983, innan psykiatrireformen genomförts.

– Skulle jag vilja backa tillbaka till det? Nä, verkligen inte. Det fanns många bra saker då som man skulle vilja ha tillbaka, men sättet vi tänkte på då, vem som visste bäst, det är verkligen jättestor skillnad idag, berättar Ing-Marie Wieselgren.

Överlag upplever Ing-Marie Wieselgren att samhället har varit bättre på att arbeta med den kroppsliga hälsan. Medellivslängden har ökat för de allra flesta. Men den psykiska hälsan har samhället inte varit lika bra på att tackla. Kanske för att det påverkar människor olika.

Ing-Marie Wieselgren pekar på de som arbetar inom socialpsykiatrin som en riskgrupp. Ironiskt nog. Ja, kvinnor i sociala yrken, så kallade ”kontaktyrken”, och människor som arbetar inom välfärden löper större risk för måttlig psykisk ohälsa.

För att hjälpa andra behöver man kanske även med andra ord hjälpa sig själv. Välmående människor i socialpsykiatrin som i sin professionalitet möter brukare utifrån deras önskemål, förutsättningar och gemensamt förverkligar det goda mötet.

Med avdelningskonferensen i ryggen hoppas Vuxenavdelningen förverkliga sin del av det sociala kontraktet.

Text: Robert Halvarsson
Foto: Stefan Ek

I fokus: Vuxenavdelningen

I fokus har besökt Sara Josefsson, enhetschef på Vuxenavdelningen, som har ansvar över boendena Gökhöjden och Villagatan.

Sara Josefsson har sedan 2013 varit enhetschef på Vuxenavdelningen. Hon har också en bakgrund inom äldre- och handikappomsorgen. Sara är socionom och har jobbat på Bore, som var ett halvägsboende för personer med missbruk och beroendeproblematik.

Josefssons ansvarsområde är boendena Gökhöjden och Villagatan samt boendestöd inom missbruk. Villagatan är gamla Bore som flyttades från Karlagatan till Strandgården. Strandgården har nu bytt namn till Villagatan.

Idag finns cirka 125 klienter i båda boendena, inberäknat de som har boendestöd. I boendena finns 17 personer på Gökhöjden och två på Villagatan. Det finns fyra lägenheter på Villagatan men just nu renoveras två och man kan inte ta in fler personer.

Villagatan är ett så kallat nyktert utslussningsboende. De klienter som bor där har kommit en bit bort från missbruket, och är på väg till ett eget boende med hjälp av bostadssociala kontrakt.

– Det finns även de som ordnar egna kontrakt som de själva söker, säger Sara Josefsson.

Gökhöjden är ett kategoriboende, även det en nykter boendeform. På Gökhöjden bor personer som kan falla tillbaka i missbruk men som behöver stöttning, så att de kan komma upp på banan igen. Det finns tjugo lägenheter som är utspridda över området.

För att kunna få ett boende måste det finnas ett beslut från en socialsekreterare. Personen i fråga kontaktar socialsekreteraren, och ärendet utreds för att se om det finns en missbruksproblematik. Utifrån det beslutas det om vilket boende som är aktuellt. Det bestäms också vilka insatser som ska sättas in.

För att hålla sig nykter krävs också, förutom boendet, insatser som riktar in sig på sysselsättning.
Detta görs via enheten för sysselsättning och rehabilitering, Kompassen eller behandlingsenheten.

– Det här är olika insatser som man försöker jobba parallellt med klienten.

Målet med verksamheten är att ha ett nyktert och drogfritt boende för klienterna. Det handlar om att hjälpa dem att ha någonstans att bo.

– Boendet är en viktig del i att hålla sig nykter, understryker Sara.

Sara Josefsson menar att det är en stor utmaning att inneha en chefsposition. Man ansvarar för många människors liv, säger hon. Det gäller också att ha ansvar för hur de ekonomiska medlen ska användas, så att de kommer till klienternas gagn.

– Det är ett stort ansvar och en stor utmaning, och man får heller inte glömma att vi är till för medborgarna, tillägger hon.

Den största utmaningen för enheten är att hitta boenden för de personer som redo att gå vidare mot eget boende. Det finns inte så många lägenheter som kommunen förfogar över.

– De boendeplatser som vi har i verksamheten räcker en bit men sedan måste ju klienterna komma vidare, så att de kan stå på egna ben.

Enheten jobbar konstant med att se över vad som kan förbättras. Det här förbättringsarbetet är en viktig del i arbetet.

– Vi försöker lära oss från andra kommuner, tittar på hur de jobbar med sina målgrupper, så att vi kan bli bättre. Det kan vara att hitta utbildningsinsatser vi behöver för personalen, så att de kan få större kunskap om målgruppen, avslutar Sara Josefsson.

Text: Henrik Sjöberg
Foto: Stefan Ek

Nålstick mot missbruk

Sedan fem år erbjuder Vuxenavdelningen i Karlstads kommun så kallad NADA-akupunktur. Det är en komplementär insats till ordinarie behandling vid drog- och alkoholavvänjning. ASP Bladet träffade Maya Swanberg, behandlingskonsulent och akupunktör på avdelningens behandlingsenhet.

– Det är en enkel behandlingsmetod. Man behöver inte ta av sig kläderna som vid annan akupunktur. Man sitter upp och man behöver inte berätta något om sig själv, säger Maya.

NADA står för National Acupuncture Detoxification Association och metoden utvecklades av den amerikanska läkaren Michael Smith och hans team i New York på 70-talet.

Maya berättar att NADA är en form av öronakupunktur där akupunktören sätter fem steriliserade nålar på bestämda punkter i vardera öra.

Idag används öronakupunktur flitigt som en komplementär insats för personer med missbruksproblematik. Maya förklarar att NADA är en öppen insats för de som är inskrivna på Vuxenavdelningen och deras anhöriga. Metoden används även på beroendecentrum och beroendeenheten inom psykiatrin. Det är vanligt att personen i fråga parallellt går i samtalsterapi hos någon av behandlingskonsulenterna eller är inskriven på motivationsgruppen Kompassens tolv-stegs program.

– Vi använder även NADA inom ungdomsinsatsen Nexus, men där fungerar det på ett lite annorlunda sätt. Dessa ungdomar är ofta uppe i varv och får därför sitta med nålar innan samtalsbehandlingen. Det här gör dem lugnare och mer mottagliga för samtal,
säger Maya.
Hon berättar vidare att det inte är ovanligt att patienter somnar under behandlingen, som pågår i 40-45 minuter.

En långsiktig insats
Nålarna hjälper till att dämpa ångest, oro och sömnstörningar, förklarar Maya. Problem som är vanliga under den långa processen till ett nyktert eller drogfritt liv.

– Man kan komma hit i alla stadier, även en lång tid efter att man blivit fri från sitt missbruk för att boosta sig. Hur länge och hur ofta man använder NADA är individuellt. Men jag brukar uppmana mina klienter att känna efter själva, säger Maya.

Hon understryker dock att öronakupunktur inte är någon ”quick fix”, det tar tid. Maya berättar att man inom traditionell kinesisk medicin, där akupunktur har sina rötter, talar om att vara balanserad eller obalanserad. Är man obalanserad blir man sjuk. Det öronakupunkturen gör är att successivt balansera upp systemet igen.

I internationella studier där man jämfört öronakupunktur med kroppsakupunktur, har den förstnämnda metoden visat sig mest effektiv när det gäller psykiska besvär.

– Statens beredning för medicinsk och social utvärdering menar att man forskat om NADA för lite, de säger egentligen ingenting om själva metoden. Det finns dock något som kallas evidensbaserad praktik som vi på golvet pratar om ibland, säger Maya.

Ett komplement till ångestdämpande?
Evidensbaserad praktik handlar om vad klienterna tycker om och mår bra av, vad de professionella tycker om att ge för behandling, och hur evidens och ekonomi ser ut. Här hamnar NADA enligt Maya högt upp. Öronakupunktur är nämligen uppskattat hos klienterna, enligt Maya. Behandlarna ser tydliga effekter hos sina klienter, samtidigt som metoden är kostnadseffektiv. Flera av Mayas kollegor på Vuxenavdelningen är också positiva till NADA. Några har tidigare själva fått behandling då och då.

Enligt Maya används öronakupunktur i mycket stor utsträckning i våra grannländer Norge och Danmark, detta även utanför missbruksvården, exempelvis vid ångestsyndrom. Hon hoppas att metoden ska bli vanligare även här i Sverige. Hon ställer sig också positiv till att flera landsting vill minska förskrivningen av bensodiazepiner.

– Det finns ingen människa som blir bättre i längden av dessa mediciner, de är dessutom beroendeframkallande och skadliga för miljön, säger Maya.

Text: Therese Nilsson
Foto: Stefan Ek

I fokus: Första spadtaget

ASP Bladet var med när det första spadtaget togs för det nya gruppboendet i Stockfallet. Per-Inge Lidén, ordförande i arbetsmarknads- och socialförvaltningen, och Skanskas ansvarige Daniel Lindén höll i spadarna när bygget officiellt startades.

I slutet av december kommer två byggnader och ett förrådshus stå klara för inflyttning. Boendeområdet är omgivet av skog, och tanken är att den natursköna omgivningen ska bidra till en lugn och rofylld miljö. Intill byggs ett nytt område med radhus och villor som blir boendets närmaste grannar. Tanken är att brukarna ska bo integrerat med resten av samhället; i närhet med annan bebyggelse.

Själva spadtagen utfördes av Per-Inge Lidén och byggentreprenören Daniel Lindén. Beslutsamt tog de tag i spadarna och satte dem i marken. Trots novemberkylan var stämningen god bland de samlade.

Nya lokaler gjorda för socialpsykiatrin
Per-Inge talade till de församlade och förklarade att detta boende blir det första i Karlstad som är enkom byggt för ändamålet. Tidigare har kommunen använt befintliga lokaler, så det är extra speciellt att förvaltningen nu får ett nytt och fräscht boende.
– Jag tycker det är roligt att vi för första gången bygger nya lokaler, som är gjorda för socialpsykiatrin. Vi har alltid fått ärva och tagit hand om andras lokaler förut, säger han.

Boendet som tillhör arbetsmarknads- och socialförvaltningens Vuxenavdelning kommer att ge plats åt 16 personer uppdelat på två avdelningar. Alla boende på Stockfallets gruppboende kommer få egna lägenheter, och kan även ta del av gemensamma utrymmen. Målgruppen som prioriteras är personer med en psykisk funktionsnedsättning. Elva personer kommer att jobba i varje hus och bemanningen kommer att vara dygnet runt.
– Vi har ännu inte bestämt vilka som ska bo här men det kan bli personer som bor på externa HVB-hem som Gylleby i Sunne där vi nu köper platser, säger Johan Asp, ansvarig chef för Stockfallsboendet.

Svävande hus
Husen kommer att ligga i ett sluttande skogsparti norr om Stockfallet.
– Jag har fått mig beskrivet att husen kommer sväva här borta i skogen. Husen kommer att stå på stolpar och man kan se in under byggnaderna, säger Per-Inge Lidén.

Byggnaderna byggs i trä på en betongplatta. Grundtanken var att bygga i trä för att harmonisera med skogen och det finns även ett miljötänk. Kommunen vill ha en miljöprofil i sina byggprojekt.
– Det är hårda miljökrav, det är viktigt, och det är så vi vill bygga, säger Lidén.

Det är byggföretaget Skanska som står för byggandet. Det som sker nu är en uppröjning av platsen så att bygget kan starta ordentligt.
– Det är ett fantastiskt projekt att få vara med i, bland annat för att det är en miljöbyggnad och det gör oss extra stolta att vara delaktiga i det här projektet, säger Daniel Lindén.

Närvarande vid det första spadtaget var också Vuxenavdelningens avdelningschef Marita Halvarsson. Hon tycker att det känns väldigt roligt att få vara med om det här ögonblicket.
– Planeringsarbetet har varit väldigt bra, och vi har haft en bra dialog med teknik- och fastighetskontoret. Det har varit många samverkansmöten som har varit mycket givande och tagande.

Text och foto:
Henrik Sjöberg