Ge ditt hjärta en timme om dagen

En ny studie visar att det krävs mer motionstid än vad man tidigare har räknat med, för att motverka hälsoskadligt stillasittande. Istället för två och en halv timmes motion per vecka, krävs det en timme per dag, skriver Dagens Nyheter.

Den aktuella rekommendationen från Världshälsoorganisationen (WHO) är två och en halv timmes motionstid per vecka, medan experterna i Sverige råder minst en halvtimme per dag. Nu visar en ny studie, presenterad i tidskriften The Lancet, att det krävs en timmes motion varje dag, för att minska bland annat hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes.

Ett team av internationella forskare står bakom den nya studien. De har analyserat data från 16 tidigare studier som främst omfattar personer över 45 år från USA, Västeuropa och Australien. Studierna som haft en uppföljningsperiod på 2 till 18 år, visar att risken för dödsfall i förtid, var 9,9 procent för de som satt stilla i åtta timmar eller mer per dag. Som jämförelse, hade de som satt stilla i mindre än fyra timmar per dag, endast 6,8 procent risk att dö i förtid.

Professor Ulf Ekelund, forskningsledare vid Norwegian School of Sports Sciences and Cambridge University, berättar för The Guardian att man inte behöver sporta eller gå till gymmet. Det räcker med att ta raska promenader. Om man vill, kan man dela upp promenaden med att till exempel ta en kort promenad på morgonen, under lunchen och på kvällen, för att få samma goda hälsoeffekt.

– Men du måste åtminstone hålla på i en timme per dygn, fortsätter Ulf Ekelund.

Förbrukar mer energi vid rörelse
Du förbrukar ungefär 40 procent mer energi, när du tar en långsam promenad (5 kilometer per timme), än vad du gör när du sitter stilla. När du går i trappor, förbrukar du ungefär 15 procent mer än om du åker i en hiss.

Det går att motionera trots arbetstid
Många hittar dock ingen tid till att röra på sig, dels på grund av stillasittande jobb. Det går att ta fem minuter per timme under en arbetsdag, för att få samma resultat, som när man motionerar en timme per dag.
För att få in mer rörelse på arbetsplatsen, krävs det en ändrad attityd. Att förbättra hälsan borde hur som helst ligga i allas intresse. Ett par bra motionstips, är att ta trapporna istället för hissen, och att gå av bussen eller tåget en eller flera hållplatser tidigare.

– Den genomsnittliga tiden för TV-tittande hos vuxna, är ungefär tre timmar, säger Ulf till The Guardian. Då kanske det inte är för mycket begärt att ägna en del av den tiden åt motion.

Nyttiga tips
Kalendern är ett bra sätt att bli påmind genom. I den kan du planera in att du ska motionera en timme varje dag. Om du inte vill gå ut själv, kan du alltid försöka få med någon vän. Börja dock inte hårt direkt, utan börja mjukt. Motion gör bland annat att du blir piggare, får mer ork och blir gladare.

Text: Erik Edgren
Illustration: Martin Bäckström-Ledin

Rena nålar och rent samvete?

I Sverige har debatten om sprututbytesprogram för injicerande narkomaner pågått i tjugo år. Åsikterna är häftiga för och emot. ASP Bladet följer upp debatten för att se vart den befinner sig här och nu.

Gör rena sprutor att färre använder varandras sprutor och på så sätt riskerar smittas av HIV, hepatit och gulsot? Legitimerar fria sprutor droganvändandet? Når hälsa och omsorgspersonalen personer med missbruk, som de annars inte skulle fått tag i? ASP Bladets Robert Halvarsson har tidigare skrivit om sprutbytesprogrammet vilket är en del av skadereduktion, eller så kallad ”harm prevention”; vad har hänt sedan dess?

I Malmö och i Lund började man redan 1986-1987 med ett sprututbytesprogram, i fruktan för en epidemi av HIV bland sprutnarkomaner. Det var osäkert om det var lagligt med en sådan verksamhet, men den socialdemokratiska regeringen lagliggjorde verksamheten så sent som 2006. I Stockholms läns landsting har de rödgröna varit för programmet, medan de borgerliga har varit avvaktande. I juli 2012 sades ja till sprututbytesprogram även i Stockholm, då man sett goda resultat i Skåne, skriver Jenny Stadings för Accent, en tidning om narkotika.

Sverige och flera andra europeiska och centralasiatiska länder skrev 2004 under den så kallade Dublindeklarationen, där länderna lovade att stärka jobbet mot HIV, AIDS och Hepatit. Målet var att man skulle nå 60% av alla intravenösa missbrukare, men som det ser ut nu så nås max 5% av missbrukarna i Sverige, genom programmen i Malmö och Lund.

GENERALDIREKTÖRERNA RYTER TILL

Lars-Erik Holm, generaldirektör Socialstyrelsen, Johan Carlson, generaldirektör Smittskyddsinstitutet och Sarah Wamala som är generaldirektör Statens folkhälsoinstitut menar i en debattartikel att Sverige bör följa Finlands exempel och stärka hälsoarbetet mot de mest utsatta och menar att sprututbytesprogrammen är en viktig del av detta. De poängterar dock att de vill se en vetenskapligt säker utvärdering av programmet så ändringar kan göras om behov finns, skriver generaldirektörerna.

Under 2008 rapporterades 28 nya fall av HIV i Sverige, samt 1074 fall av Hepatit C. I Skåne, där sprututbytesprogrammen finns, rapporteras några få fall av HIV, medan det i Stockholm rapporteras omkring 20 personer som smittats genom sprutmissbruk, en siffra som varit stort sett stabil sedan mitten av 1980-talet. Antalet personer som smittas med Hepatit C är också lägre i Skåne och det sker en nedåtgående trend, men generaldirektörerna påpekar att det är svårt att dra några slutsatser angående Hepatit C.

Sedan 2006 har Sverige en lag som tillåter landstingen att starta sprututbytesprogram som smittskyddsåtgärd, ändå finns det bara i Malmö och i Lund, även om det nu införs i Stockholm, i Skåne har det funnits sedan mitten av 1980-talet. I övriga Sverige så pågår debatten fortfarande om huruvida sprututbyte är en bra idé eller inte. Kan detta bero på alla kringkostnader? Socialstyrelsen skriver om hårda krav för verksamheten; man måste ha läkare för hälsorådgivning, tillgång på motiverande samtal, information hur man skyddar sig mot sexuellt överförbara sjukdomar, tester och vaccinationer. Det är inte bara en person som delar ut sprutor som behövs.

Behandlingsprogrammet är skapat för att motivera personer att sluta missbruka innan de ådrar sig kroniska sjukdomar som HIV och Hepatit C. Även samhället vinner på det, menar förespråkarna, i och med att sjukdomarna och tillhörande behandling genererar stora samhälleliga kostnader.

GRATIS UTAN TIDSBOKNING

Alla länder i Europa har infört sprututbytesprogram idag enligt en debattartikel, det vill säga alla utom Sverige och Grekland, med undantag för mottagningarna i Malmö och Lund. I det drogrestriktiva Finland har det införts så kallade lågtröskelmottagningar, dit personer kan gå för att byta sprutor, få vaccinationer och få tester gratis oavsett om de är påverkade – och – utan att boka tid!

Internationellt är det en i stort sett enighet om att sprututbyte kan hindra HIV-spridning. Bakom det står Världshälsoorganisationen (WHO), amerikanska Medicinska institutet (IOM), FN-organet Unaids och narkotikabyrån UNODC samt EU:s motsvarighet ECNN.

MOTSTÅND

De som är emot sprututbytesprogrammet säger att programmet inte hindrar smittspridning, då även de som faktiskt tar emot rena sprutor fortsätter att dela sprutor, men i samma debattartikel i Svenska Dagbladet skriver man att av de 25 nya smittade av HIV, så fanns bara en person i Skåne, resterande var i Stockholm, där de inte har något program. Detta visar att programmet inte ger någon on/off-effekt, man kan inte förvänta sig att missbrukare slutar ta narkotika dagen man inför programmet, men det visar på att det minskar risken för spridning på ett bra sätt.

FÖR ELLER EMOT?

Debatten för eller emot är skarp. Motståndarna mot sprututbytesprogrammet menar att att det inte minskar smittspridningen, och att inte skattepengar skall gå till olaglig verksamhet.

Företrädarna menar att smitta minskar och att vården kommer i kontakt med denna ljusskygga grupp och kan ge dem vaccin och stödsamtal för att motivera avgiftning.

Nils Stenström, som jobbar vid institutionen för socialt arbete vid Mittuniversitetet i Östersund utvärderar programmet. Han menar på att få får sitt behov av sprutor täckt utav programmet, men att programmet kan vara effektivt genom testning och vaccinationer.

Skånes smittskyddsläkare Hans-Bertil Hansson håller inte med om rapporten. Det går inte går att dra några slutsatser att sprututbyte inte minskar smittspridningen, säger han till TT, och nämner att bara ett enda fall av HIV funnits i Skåne, jämfört med tjugofyra stycken i Stockholm. Han är trygg i överblicken av tunga narkomaner och att testningen av dem är mycket omfattande.

– Här är mörkertalet väldigt litet.

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Per Rhönnstad

En global snedfylla

”Alkoholen är inte vilken vara som helst”, säger professor Thomas Babor i Pierre Anderssons bok Världens baksmälla. Från att som så ofta bevaka alkoholen ur ett lokalt perspektiv gör vi ett nedstamp i globala frågan genom ett samtal med bokens författare.

2007 gavs Världens baksmälla ut av Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet. Tre år har gått sedan dess men dess ord är fortfarande relevanta. Det handlar om alkohol och utvecklingsländer. Det handlar om aggressiv marknadsföring och en expanderande alkoholindustri dominerad av ett fåtal företag.

Vad ser då författaren för likheter mellan Sverige och de länder i Afrika och Asien som boken sätter fokus på?
– Det går ju att dra väldigt tydliga paralleller till Sveriges utveckling de senaste 100-150 åren. När nykterhetsrörelsen kom till Sverige på 1800-talet drack vi ju enorma mängder. Att man tillsammans med frikyrkorna och i viss mån arbetarrörelsen lyckades få Sverige att nyktra till spelade sannolikt en avgörande roll för att Sverige kom att utvecklas så snabbt, berättar Pierre Andersson.

Pierre Andersson har sedan sin ungdom varit engagerad i nykterhetsrörelsen, först genom ungdomsförbundet UNF och senare genom IOGT-NTO. Nu är han redaktör för tidningen Accent som också den är knuten till nykterhetsrörelsen. Inspiration till sin bok om alkoholens globala tyngd fann han genom sina egna resor i fattigare länder. Länder där han tyckte sig se en parallell mellan en utbredd dryckeskultur och de sociala problem som fanns i länderna. Många problem har också tydliga universella anslag.

– Det pratas alldeles för lite om kopplingen mellan alkohol och bristen på utveckling i världen. Det här är inget litet, obetydligt problem – alkohol är väldigt tydligt kopplat till såväl fattigdom som hälsoproblem. När jag var i slummen i Kampala, Ugandas huvudstad, för ett par år sedan var alla jag träffade medvetna om det här. En socialarbetare berättade om hur männen på lönedagarna går direkt till baren, och när de väl kommer hem är nästan hela veckans lön borta. I praktiken är det ofta kvinnorna som får tjäna ihop till mat, kläder och skolavgifter, säger Pierre Andersson.

I boken diskuteras rollen som marknadsföring spelar mer ingående. På en av bilderna ser vi en självsäker asiatisk man med ett glas till bredden fyllt med öl. Bredvid sig har han två kvinnor vars blickar är fyllda med åtrå. Budskapet kan inte missförstås: i alkoholen finns potensen och nyckeln till attraktion. En drivkraft som försätter berg. Men värre än lite fyllesex är att riskbeteendet ökar i länder med konsekvenser som utbredning av sexuellt överförbara sjukdomar och blodsjukdomar.
– Vi vet att det finns samband mellan alkohol och spridningen av HIV. Folk blir mer riskbenägna och skiter i att använda kondom på fyllan. Sexuellt våld och besök hos prostituerade ökar. Dessutom vet vi idag att immunförsvaret försvagas med alkohol i blodet – det ökar risken för att bli smittad när man utsätts för viruset och försvårar dessutom behandlingen, berättar Pierre Andersson.

Världens baksmälla innehåller också en del statistik. En jämförelse som känns extra relevant i det här sammanhanget är World Health Report 2002. Enligt den är alkohol den enskilt största riskfaktorn för dödsfall och sjukdomar bland utvecklingsländer med låg barnadödlighet. I industriländer hamnar den på tredje plats under tobak och högt blodtryck. I de fattigaste länderna med hög barnadödlighet placerar sig föga förvånande undervikt, oskyddad sex och sanitära förhållanden på den ej åtråvärda prispallen.

Åter till alkoholen: ett stort problem enligt Pierre Andersson är att globala handelsorgan som WTO verkar för att försvåra en nationell alkoholpolitik för fattiga länder. Sverige har hittills kunnat hävda sitt system med systembolag och höga skatter på alkohol, men ett u-land har svårare att försvara en sådan linje då internationella organ menar att en restriktiv alkoholpolitik är oförenlig med internationella handelsprinciper. Men utvecklingen går inte bara åt fel håll anser Pierre.

– En positiv utveckling är att världshälsoorganisationen WHO äntligen har antagit en global alkoholstrategi. Man har satt ner foten i ett antal frågor och pekar på vad som verkligen fungerar när det gäller att minska alkoholskadorna i ett land. För oss i de nordiska länderna är det inga stora nyheter: Det handlar främst om att man måste hålla priserna höga och begränsa tillgängligheten. Många utvecklingsländer har drivit på för att strategin ska antas och den är en väldigt bra plattform att bygga vidare på, säger Pierre Andersson.

Text: Robert Halvarsson Foto: Privat