Hip-hop musik i mitt liv

Arpad Bihary

Låt mig presentera vem jag är. Jag kallas för Arpad B. och jag har gjort Hip-hopmusik i drygt 10 år, framför allt som låtskrivare och rappare, men jag har även producerat den senaste tiden. Jag vill berätta om musiken, både generellt, och hur det påverkat mitt liv.

Hip-hopmusiken började under 1970-talet i de fattiga delarna av Bronx, New York, på kvarterskalas som var populära bland afrikanska amerikaner. Den har utvecklat mycket och idag är den en av de populäraste musikgenrerna i hela världen. Hip-Hopmusik är oftast en blandning av stiliserad rytmisk musik och en rimrik rytmisk blandning av prat och sång.

Den mest kände rapparen hette 2Pac, som var aktiv under 1990-talet. I dagsläget är artisten Drake mest populär. I åratal har Hip-hop gått genom jättemånga olika artister, producenter och trender; den har alltid förändrats på olika sätt. De flesta säger nog att glansperioden var 1990-talet, men det finns självklart olika uppfattningar om detta.

Jag hörde Hip-hop först när jag var ungefär 10 år gammal och jag älskade den direkt, jag har lyssnat på genren sen dess. Vid slutet av gymnasiet började jag skriva egna texter och sen spelade jag in min första låt. Att skapa min egen musik blev mitt främsta intresse 2009, det är då jag började ta det seriöst, hade min första spelning och började göra låtar regelbundet.

Sen dess har jag släppt mer än 50 låtar på olika internetsidor och musiktjänster (i början på Myspace, sen YouTube och på Soundcloud och i dags läge även på Spotify, iTunes, Tidal, Deezer med flera). Jag har också uppträtt i Sverige, Ungern och Rumänien på olika ställen och evenemang. Min största spelning någonsin var i Karlstad på Kronoparkensdag 2015, då bland annat stora svenska artister som Molly Sandén och Dani M uppträdde samtidigt. Idag befinner jag mig på ett litet skivbolag som heter Import Music Group och är på gång att arbeta på mitt första projekt i skivbolaget.

Jag kommer fortsätta med vad jag gör, att skapa Hip-Hopmusik, det har blivit mitt liv. Jag hoppas bli känd, göra musik på heltid, turnera och skapa många nya låtar. Oavsett om det händer eller inte, är jag jätteglad att ha Hip-hop i mitt liv, för att jag kan uttrycka mina känslor och tankar på ett artistiskt sätt och sprida ett positivt budskap till de som lyssnar. Jag vill tacka alla som har stöttat min karriär hittills och alla som kommer att göra det i framtiden, det betyder mycket mer för mig än ni kan förstå.

Text: Arpad Bihary
Foto: Ylva Alsterlind

Arpads musik
Besök honom på Soundcloud för att lyssna på hans låtar: https://soundcloud.com/arpadbmusic

Hans hemsida hittar du på:
http://arpadb.com/

Nu skrattar vi åt den andre

I denna månadens debattartikel gör ASP Bladet åter ett nedslag i attitydsfrågor i förhållande till människor med psykisk sjukdom. För tidningen Resumé som ingår i Bonnierkoncernen har nyligen intervjuat en man som kallas för ”Alliansens bortglömda pr-konsult”. Han får i tidningen uttala sig kring om att han tror sig ha jobbat för Alliansen i marknadsföring.

Anslaget är menat att vara humoristiskt och artikeln avslutas med att konstatera att Moderaterna och Folkpartiet tillbakavisar mannens uppgifter och bestrider den faktura på över en halv miljon kronor han har skickat till dem. För en tid sedan publiceras även en film på Youtube som skildrade en man som en tidig sommarmorgon inleder en förvirrad monolog inför ett par killars videofilmande mobiltelefon där han säger sig ha “ett noterat börsvärde på 5000 miljarder ungefär”. Samt ha haft 1300 livvakter och 50-60 privatjet. Han skulle även äga en rad företag som Ericsson och Volvo bara för att nämna några.

Bloggaren och skribenten Rasmus Fleicher tror att det är samma man i båda sammanhangen. På sin blogg Copyriot skriver han som reaktion följande: ” Hur skulle det kännas om “Sveriges största mytoman” var din son, din far, din make eller din bror? Hur skulle det kännas om det var du som led av periodiska psykoser och efter att du återkommit från en tvingades inse att 350000 svenskar gapskrattat åt dig? Skulle det underlätta tillfrisknandet?” och avslutar med följande ord: ”är det så att andra tidningar – för att inte tala om YouTube – har en pressetik som Resumé saknar?”

Inom sociologin pratar man om stigmatisering när grupper eller individer som avviker från samhällets normer blir utsatta för negativ behandling. Att bli skrattad åt på grund av sin egenskap som psykiskt sjuk är ett tydligt exempel på vad som kan anses vara stigmatisering enligt denna definition.  Socialpsykiatriskt forum skriver följande om stigmatisering och media: ” Mycket tyder på att medias rapporteringar om psykisk sjuka/funktionshindade som ”våldsverkare” som inte vet sitt eller andras bästa ytterligare försämrat situationen för dem.”

Till detta kan tillfogas synen på psykiskt sjuka som genom sina vanföreställningar blir reducerade till komiska original. Människor man kan skratta åt obehindrat på Youtube utan att ställa sig följdfrågan: vem är denna människa och vad är orsaken till hennes nuvarande tillstånd, idéer och tankar? Kanske behöver människan hjälp och stöd och saknar verktyg för att få den. Möjligtvis bevittnar vi nu konsekvenserna av att en människosyn som kommer till uttryck i vissa dokusåpor spiller över till annan media. Att den förflyttar gränserna mot att en ganska rå mobbningsmentalitet kan anses som det normala. Eller så ser vi något mycket mer tidlöst än så.

Hur det än må vara med orsakssambanden: efter att skrattet har lagt sig kan vi försöka tänka steget längre och reflektera kring oss själva och ”den andre”. När det handlar om att du eller jag tappar greppet, hur vill vi att samhället ska bemöta oss? Hur är situationen hos den som saknar kompass att skilja mellan fantasi och verklighet. Det är åtminstone något att fundera över när tidningar nu anser det ok att hänga ut personer som med största sannolikhet lider av psykisk sjukdom.

Text: Robert Halvarsson