”Livet deluxe” av Jens Lapidus
Detta är den sista och mycket spännande delen i en trilogi som mestadels handlar om Stockholms undre värld. En mycket läsvärd historia, dels för att det går att läsa den som en fristående roman samt att den är högst verklighetstrolig.
Har man läst Lapidus tidigare romaner, Snabba Cash och Aldrig fucka upp, så känner man mycket väl till de romanfigurerna som det handlar om. Den innefattar allt som man kan tänka sig hända inom den undre världen, så man blir absolut inte besviken. Den första romanen finns även som film och kan tilläggas är mycket sevärd, men inget gentemot boken.
Romanen finns i inbunden utgåva att köpa i de flesta större butiker för runt 200 kronor, tyvärr finns den inte i pocket men det kan tänkas att den i framtiden även ges ut i det formatet.
Text: Jane Alsing
Mayhem – Imelda May
Irländska Imelda May gör musik rotad i rockabilly, blues och jazz. Trots det retroinspirerande soundet låter det mycket fräscht och nutida.
Mayhem består av femton spår, både ballader och rock & roll-nummer. De låtar som sticker ut mest är balladerna, exempelvis Too Sad To Cry som visar hur extremt duktig sångerskan är.
Imelda May lever mycket på sin utstrålning och energi. En energi som är mycket smittande och charmig. Det finns en äkta känsla i Imeldas röst som får lyssnaren att tro på den smärta och glädje hon förmedlar.
Hon har släppt ett album tidigare, tack vare Mayhem har Imelda May fått sitt stora genombrott. Hon medverkade i Jay Leno Show i våras. I höstas fanns hon också på scenen med den engelske gitarrvirtuosen Jeff Beck på den amerikanska grammisgalan.
Text: Henrik Sjöberg
True Grit
Bröderna Coens senaste alster är westernfilmen True Grit, där Jeff Bridges spelar Rooster Cogburn, en skjutglad U.S. Marshal som anlitas av en brådmogen 14-årig flicka för att jaga rätt på den usling som mördat hennes far.
Cogburn och en ansluten Texas Ranger vid namn LaBoeuf (som jagar samma skurk för tidigare illdåd) accepterar motvilligt att ta med den unga flickan på jakten (som äger rum 1878) i den då ännu otämjda vildmarken väster om Fort Smith, Arkansas.
Samma historia filmades redan 1969, då John Wayne vann en Oscar för sin rollprestation som orädd och whiskeypimplande skälm. Den nya versionen är dock en mer bokstavstrogen filmatisering av den roman som ligger till grund för filmen, vilket gjort den både mörkare och kärvare än förlagan.
True Grit rekommenderas alla som uppskattar att se välspelad och välproducerad film; det är inget mästerverk, men det är helgjutet, mustigt.
Text: Christer Jansson
ASP BLADET 