Sven Arvidsson är en av föreläsarna på Vuxenhabiliteringens ”Öppet hus”. Han märks i rummet med sin utstrålning, starka stämma och ögonen plirar av humor. Sven har också en utvecklingsstörning.
Sven tycker själv att hans utvecklingsstörning framför allt yttrar sig i motoriken. Att knyta, sy och skruva är svårt. Han kan läsa och räkna, men behärskar inte multiplikation, division, vikt och procent. Det tar längre tid att lära sig dessa saker och att genomföra dem.
Sven växte upp i Deje och gick i särskolan på Ulleberg.
– Det var svårt, alla visste vem jag var och mobbade mig för skolan jag gick i.
Han gick i särskolan för att han hade svårt att hänga med i en vanlig klass. Nu fyller han snart 50 år och bor i en egen lägenhet. Detta har han gjort sedan han flyttade hemifrån vid 25 års ålder. Sven tycker det är bra och han trivs att bo själv. Han får hjälp med städning och tvätt. Nu går han på Ikaros dagcenter där han tycker om att läsa och att hålla på med datorer. På tisdagar har de avslappning:
– Det är gott att sova! utbrister Sven, och tillägger spontant att han har en del kompisar och att ingen är dum mot honom längre.
Tidigare hade han sysselsättning på Gräsdalen där han gjorde utomhussysslor. Han har även varit hos Moderaterna där han sorterade brev och kuvert, men deras verksamhet flyttade till Örsholmen och sysslorna övertogs av ”datorer och robotar” berättar han.
STÖDSAMTAL
Sven har varit med Vuxenhabiliteringen i hela 25 år och sett hur den har utvecklats. I början hjälpte kuratorn Lena till att samtala kring bråk och konflikter som Sven har haft. För 25 år sedan fick man direkt efter särskolan en kontakt ”inom omsorgen” som det hette då, nu sker ingen sådan automatisk kontakt. Tidigare var det kuratorns uppgift att hitta gode män och kontaktpersoner, nu sköts sådant via Överförmyndarnämnden och LSS. Det var lättare förr att få stöd.
I sina samtal med en kurator ventilerar han sina bekymmer, så kallade stödsamtal.
– Utan samtalen skulle jag vara mer nere och ha ont i magen och personalen skulle få mer jobb, menar Sven.
KOST OCH MOTION
Sven har även kontakt med en sjukgymnast för hjälp med kost och motion. Han säger att han inte tog det till sig att han behövde motionera, innan han kom till doktorn som gav honom beskedet att han hade fått diabetes. Nu är han motiverad att sköta sig; nu motionerar han och kör styrketräning en gång i veckan med kontaktpersonen. Det är lättare att träna när man är motiverad. Han har bland annat ställt upp i omsorgs-VM på Tingvalla, där han deltog i längdhopp, kula och han gick även Stadsloppet i fjol.
Arbetsterapeuten Susanne hjälper honom med planering, att skriva ner vad han ska göra och hjälpa till med ordning och reda. Sven tycker det har blivit någorlunda bättre. Han fick en dator, men det blev för dyrt med Internet, så den har han kastat.
IDROTT OCH FÖRELÄSNINGAR
Vuxenhabiliteringen är inte så dum, säger han, även om de inte kan hjälpa honom att hitta ”ett fruntimmer”. Han skulle också vilja ha hjälp med kontakt med advokat, testamente och kontakter med polisen, något han i viss mån fått hjälp med.
På fritiden tycker han till exempel om att gå på föredrag, titta på hockey och gå på konserter. Han gillar Tomas Ledin, Christer Sjögren och Magnus Uggla.
– Jag lyssnar på det mesta förutom hårdrock och opera.
Sven är även intresserad av politik, konst och historia, samt Gustaf Fröding. På frågan om han var nervös inför att själv hålla föredrag på Vuxenhabiliteringen är svaret givet:
– Jag är mer nervös för hockeyn!
Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Lotta Tammi
ASP BLADET 