GÖKHÖJDEN – FÅGELBOET

SONY DSC– Jag står här idag. Jag har fått så mycket hjälp. Jag har gjort misstag, men rest mig upp. Jag är inte misslyckad. Ni är guld värda, ni finns här för mig. Och jag kommer aldrig att flytta härifrån! Den här är till er. Det berättade Rita Byström då hon överräckte blommor till Gökhöjdens personal.

Undertecknad träffade en kvinna som bor på Gökhöjden. Hon lever i en välskött lägenhet i en huslänga, som dock behöver skrapas och målas. Fåglarna sjunger, solen skiner och trädgårdarna är välskötta.
– Jag heter Rita Byström. Det är okej att skriva mitt riktiga namn, för jag har bara gott att komma med. Jag tycker det är viktigt att det kommer fram, för Gökhöjdens skull.

KROSSAD SKALLE
Hon har bott två gånger på Gökhöjden, senast kom hon dit 2 juni 2007 efter att i fyllan och villan ramlat ned för en trappa. Hon klev ur hissen, ramlade och spräckte skallen på två ställen. Hon fick åka helikopter till Uppsala och fick skadorna åtgärdade. Hon visste ingenting. I Uppsala låg hon på sjukhus ungefär en vecka.
– Det var blod i halva högra delen av hjärnan, och jag var nere för röntgen flera gånger per dygn, och hade migrän varenda sekund i en hel vecka.

Därefter fick hon åka till Centralsjukhuset i Karlstad en vecka. Hennes dotter kom på besök och har senare berättat att hon tänkte ”O, gode Gud – låt mamma dö om hon ska ha det sådär.”

4GÖKHÖJDENS REHABCENTER
Efter att hon tillfrisknat kom de och hämtade henne till GRC, Gökhöjdens rehabcenter, där hon nu bor.
– Jag är nykter, drogfri och har helt slutat med benso!

Efter hennes far dog så har hon missbrukat i 45 år till och från. Hon hade varit helnykterist i hela sitt liv, men efter att begravningen var över och allt var lugnt satte hon sig i bilen:
– Jag vågade inte gå på bolaget i samhället där jag bodde, utan jag reste till Östersund tio mil och laddade bakluckan full. Och jag var fast direkt.

Hon berättar att hon talat med sina barnbarn om alkoholens faror. Hon säger att problemen beror på vilket arvsanlag man har, man vet inte före man använt. Hon berättar för dem hur det är utan att komma med pekfingrar.
– Jag säger att det finns anlag i familjen. Ni vet inte om ni har problem för än ni provat, och då kan det vara för sent. Så försök att låta bli.

VIKTIGT ATT STÖTTA YNGRE
Rita berättar att det yngsta barnbarnet nu blivit 18 år. Hon vill gärna prova allting, är troende och med i kyrkan, men givetvis lockar alkoholen.
– För mig kan hon komma och berätta precis vad som helst. Jag är hennes mormor och mig ska hon kunna prata med. Den enda jag hade att prata med när jag växte upp, det var min farmor.

Förr var det en sån skam om man gjorde någonting fel. Hennes föräldrar skämdes och vad Rita kände var det ingen som brydde sig om. Hon berättar att man inte fick tala om sådant som var negativt, så hon lärde sig att ljuga. Hon poängterar dock starkt att hennes föräldrar var barn av sin tid och att hon inte klandrar dem.
– Jag hade underbara föräldrar, pappa slet och försörjde familjen. En lycklig barndom har jag haft, jag var mycket på Öland under somrarna. Red på hästar, barbacka. Benen stod rätt ut!

24DE DÅLIGA ÅREN OCH DE GODA
Det kom några år då det inte blev någon måtta på någonting. Hon säger att hon tålde mycket alkohol, menar att det inte är något att skryta om, men så var det.
– Jag hade klippkort på avgiftningen i Östersund. Jag var också på familjehem, det var det värsta jag har varit med om.

Därefter flyttade hon till Molkom, där hon bodde hos sina barn tills hon fick en egen lägenhet, från vilken hon dock blev vräkt. Nu bor hon igen på Gökhöjden, och tycker att stället är toppen.
– Jag är så glad att jag har fått komma hit igen och få leva i det här huset. Personalen har tänkt till en del, de vet hur jag är. Att det här kommer jag att sköta. Det skall vara snyggt!

PERSONALEN VERKAR SLUT
Hon tycker däremot att personalen verkar ha för mycket att göra. De som sitter i Karlstad och bestämmer verkar inte ha någon aning om hur hårt de jobbar.
– Jag ser personalen, hur trötta de är ibland – de är helt slut! För de har 20 boende förutom oss, det blir mindre och mindre tid till oss boende. Jag tycker de har det för tufft. Det behövs mer personal, minst två till!

2BLOMMOR OCH BÖCKER
Undertecknad frågar Rita hur en vanlig dag ser ut för henne?
– Det är bara att titta! Jag har blommor ute och blommor inne, jag har minst 56 växter här inne! Jag har satt ut några, som jag plockar och tar skott av, köper nya och ger bort. Det är min passion, ett hem utan blommor är inget hem för mig! Och många böcker skall det vara, de har jag i sovrummet!

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Lotta Tammi

Om aspbladet

Tidningen ASP Bladet, utgiven av Kooperativet Mediagruppen Karlstad med fokus på sociala frågor i solstaden. Chefredaktör är Robert Halvarsson. Frågor? Maila: kontakt@mediagruppen-karlstad.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s